Den 4 februari 2001 så bar det då i väg till andra sidan jorden. Jag mötte upp Michael Fransson på arlanda kvällen innan och vi satt och pratade under stor del av natten. Planet lyfte från arlanda som planerat och i Köpenhamn där vi skulle gå ner för ett snabbt flygbyte så snöade det en del, skönt att slippa det ett tag framöver sa vi. Nu visade det sig att snöandet ökade och Singapore airlaine som vi skulle flyga med inte gick upp i detta väder. Flygbolaget delade ut matpengar till alla och väntandet började, när dom insåg att det inte skulle komma i väg något flyg i dag så blev vi bussade till ett flott hotell på deras bekostnad.
Det skulle visa sig att snöandet fortsatte dag två så vi fick bo ytterligare en natt i Köpenhamn. Jag som bara hade mina sandaler på mig så att göra Köpenhamn by night i två dm blötsnö var inte och tänka på.
Nu kom vi i väg på morgonen den 6/2 i stället och nu väntade en jobbig flygresa till Singapore ca 13 timmar bort plus tidsskillnaden på 6 timmar.
Vi landar under tidiga morgonen deras tid och blir hämtade av Singapore airlaine för vidare transport till hotellet som vi får förfoga över under dagen " tacka snöstormen för det". Vi tar oss en varsin dusch och sen tar vi en taxi ut till den megastora fågelparken som ligger på andra sidan av staden. Vi strosar runt i den i flera timmar och svetten dryper om oss, temp visar ca 36 grader. Det roligaste där inne var den Smyrnakungsfiskare som sågs flyga fritt utanför hängen.
Sen när vi kommer till hotellet så blir vi serverade en lunchbuffe och på kvällningen så bär det av till flygplatsen igen för incheckning till Christchurch på Nya Zeelands sydö.
Nu visar det sig att våra platser i turistklass inte fanns kvar " så klart det var ju två dar sen dom platserna fanns" men det löste Singapore airlaine på sitt trevliga sätt så vi fick två platser i första klass (än en gång tacka snövädret för det).
Än en gång väntar nu en lång flygresa med ca 13 timmar i luften plus ytterligare 6 timmar tidsskillnad. Men med dom bekväma stolar och dom trevliga flygvärdinnorna som frågade om vi ville ha en välkomstdrink innan maten så kan man inte klaga.
När vi flyger över Australien så kommer vi in i ett stort åskbälte som drar fram under oss och det gjorde då inget att det var natt utanför för det gjorde det hela mer spektakulärt.
Äntligen! Nya Zeeland ses under oss där vi flyger fram över Mount Cook massivet, blä det är snö i bergen, men man ser inte att topparna är på över tretusen meter som passerar under oss så det är lugnt inget snö under resan är beställt.
Vi landar på den enorma flack som finns öster om bergen och vi letar oss fram till rätt hyrbilsfirma efter lite trassel. Sen var det bara att ge sig ut i trafiken på Nya Zeeland, men vänta nu ratten sitter ju på fel sida och dom har blandat ihop blinkers och spaken till vindrutetorkaren he He det här kommer bli jobbiga 5 veckor.
En snabb lektion på parkeringen och sen bar det i väg mot bergen, den första timmen så går vägen i stort sätt spikrak på platten och det ända som bryter mönstret är när vi passerar någon by längs vägen. När vi sen närmar oss bergen i väster så ändras också biotopen lite grann, skogen börjar komma och vattendragen likaså. Fågellivet så här långt sträcker sig till Bofink, stare och koltrast inte vad man väntat sig när man suttit i drygt ett dygn flygtid i ett flygplan. Den ända nya art så här långt är den vanliga Magpie som ser ut som våran kråka men med vitt i stället för grått i dräkten.
Vi närmar oss sen bergspasset Arthurs pass där vi stannar för inköp av fiskelicens som täcker hela sydön. Det kostade oss 62 dollar, som hittat om man jämför med Sverige där man får betala samma pris per fiskevårdsområde och år. När det sen var avklarat så tar vi en lunch i den enda restaurant som är öppet, där vi blir serverade paj och smörgås och till det kaffe.
Vi sätter åter oss i bilen och ganska omgående kommer det en stor grön fågel flygandes blixtsnabbt framför bilen och försvinner lika fort, det skulle visa sig att detta var den enda obsen av dom stora gröna papegojorna som finns på ön (enbart slöhet från oss) och jag kan konstatera att det var en Kea som drog framför bilen och Michael missade den totalt.
När vattendelaren är passerad så tror man inte att man är på samma ö för nu är det en grönskande blomsterprakt som möts oss och bergsmassiven färgas röda av det vackra trädet Rata som blommar just nu. Vi närmar oss Det ställe där vi ska ta av från stora vägen och bege oss in på lite mindre vägar och heter Jacksons, som enbart består av tre hus varav det ena är en restaurant som vi kommer besöka senare under resan. Redan hemma hade vi bestämt vart vi skulle första dagen och strax innan Lake Poeroa tar vi av mot vänster och kör ytterligare en knapp mil fram till den å där vi skulle tälta dom första dagarna. Vid bron så gick det ner en liten väg ner till strömmen så det var inga problem att hitta tältplats inte.
Michael är fiskesugen så han går upp till bron och spanar och jag börjar med tältet, hela fyra endemer har vi runt lägerplatsen och den trevligaste måste vara Weka som springer mellan bilen och tältet och inte bryr sig ett dugg om oss. Dom andra tre är Fantail, Bellbird och New Zeeland Pigeon som landar i ett träd intill tältet för att plocka i sig dom bär som finns på trädet. När väl tältet är uppsatt så tar vi en promenad uppströms Orangepuki river med flugspöna riggade men vi ser ingenting på den kilometer som vi vandra längs strömmen så vi tar oss tillbaks till tältet. På kvällen så tar vi oss en tur mot Lake Brunner och Crocked river bara för att spana lite och vänder sen hem till tältet igen och den väntande sovsäcken, klockan visar 22:00 ca. Sent på kvällen flyger en flock Kanada gäss över lägerplatsen.
Första morgonen på Nya Zeeland och vädret är på sitt bästa humör, strålande sol och 25 grader. Vi är inte själva vid frukostbordet för vi har familjen Weka som går runt och rotar bland våra prylar och helt plötsligt så tar den konservburken och drar in bland buskarna med mig efter sig, här ska inte skräpas ner inte dumma fågel. Vi behövde handla efter frukosten så vi far i väg västerut och kör längs finna strömmar som ser lovande ut tills vi kommer fram i Kumara som ligger tre mil från kusten. Det samhället är så pass stort så att det finns en butik som vi kan handla i och sen fara tillbaks mot Lake Brunner igen.
Väl vid tältet så tar vi bilen ca 500 meter till den vackra och mycket välskrivna strömmen Bruce stream. Vi parkerar intill den gård som ligger där och går sen den korta bit upp till strömmen, när vi kommer dit så möts man av en underbar ström som inte är riktigt så klar som man har läst om att dom kan vara här i Nya Zeeland, men ändå så pass att man ser varenda grässtrå som finns i strömmen.
Vi traskar sakta uppströms och redan efter ca 50 meter får vi ser våran första fisk på resan en vacker Öring på dryga kilot och det var bara början av dagen. längs den första kilometern så sågs det säkert 20 stora fiskar från 5hg upp till nästan två kilo utan att dom ville ta på våra flugor. Längs vandringen så ser jag en del nya arter i den täta skogen på andra sidan strömmen, bla ser jag en vacker Tui som sitter still en stund till min stora förtjusning. Här hör jag även någonting som skulle kunna vara någon av dom två Gök arterna som finns på ön under sommaren men jag hittar inte fågeln i det täta snår som den satt i. Längs dalgången så patrullerar ett par Australasian harrier och ovanför oss flyger det ett gäng Welcome swallow och två White- faced heron flyger förbi..
Vi kommer fram till ett ställe där strömmen delar på sig och vi hajar till när vi får se den andra delen av strömmen, nu kan man kalla vattnet för Ginklaer, nu ser man varje sandkorn som om dom vore en sten på två kilo på en meters djup. Redan efter nästa krök så träffar vi på en Öring som jagar efter botten och den är inte liten troligen väger den en bit över 1.5 kilo. Jag får äran att prova den men den bara nös av att se våra svenska flugor he He.
Vi inser att detta inte blir så lätt som vi trodde och vi vandrar ner till den gamla bron igen och gör i ordning stekt ägg och till det kok kaffe från Sverige. På andra sidan ån betar det lite kor och bland dom så spatserar det tre stycken Pukeko "Purpurhöna" och jag kan ta några bilder på dessa fåglar med analoga kameran.
.jpg)
När vi har njutit färdigt av maten och vyerna så vandrar vi nedströms ca en kilometer men vi går en bra bit från strömmen för att inte skrämma fisken. En bit innan vi viker av mot strömmen ser jag ett par Purpurhönor till. Vi kommer fram till ån och jag ser en hölja i en sidoström så jag vandrar ner med Michael strax bakom. Och i framkant på höljan så står det en jätte öring och tar för sig av godsakerna, jag har en nymf på och drar bara ut lite lina för att sen lägga ett kort kast ovanför fisken, båda tror att den blir skrämd av kastet men den simmar raka vägen till nymfen och tar klockrent och jag är inte sen med mothugget. Yes första krokade fisken på resan, den bökar runt i höljan och när den gör det så kommer en ännu större öring som simmar i väg uppströms. Efter ca 10-15 min så landar jag fisken och den vägs till 1.8kg och jag släpper tillbaks den med varsam hand. Hela kroppen ryser efter den kampen och jag bara sitter och är helt salig över att få vara på denna ö.
Vandrar sen ner till nästa hölja bara några meter i från där jag fick min öring. Då Michael ska kasta ser han att spötoppen är av så han lånar mitt spö under tiden. Vi fortsätter längs strömmen tills vi kommer fram till den gamla bron igen och kan då konstatera att vi sett en del fisk men samtliga har blivit skrämda i första eller andra kastet. Vi går då upp till bilen och tar oss den korta biten ner till tältet för matlagning och lagning av Michaels spötopp. Kväller på ungefär samma tid som i går.
Efter frukosten vid 8 tiden så tar vi farväl av familjen Weka som har ätit tillsammans med oss i dag, och vi styr bilen mot kusten för att där ta sig ner längs västkusten ner till Franz Josef glacier där vi stannar för en stadig lunch. Vi fortsätter sen vidare ner till Fox glacier där vi blir vanliga turister för en tid. Vi vandrar upp till glacier tungan tillsammans med kanske 50 pers till i olika grupper, mäktigt att se glaciären så nära havsytan (300 meter över havet) och den täta vegetation som kantar dalgången. I någon av sjöarna längs vägen så ser vi 4 stycken Svarta svanar.
Vi fortsätter sen färden mot söder som planerat och vi stannar på ett par ställen för att sträcka på benen och för att titta på några intressanta strömmar. Några mil norr om Haast så stannar vi vid en utkiksplats (Knights point) där vi njuter av utsikten över kusten tills vi får besök av några ettriga flugor som heter Sandflugor, dom kommer vi stifta bekantskap med lite senare under resan så vi fortsätter i stället med bilen. I Hasst så stannar vi och äter på en trevlig restaurant innan vi fortsätter upp mot Hasst pass.
När vi kommer över vattendelaren så bär det av brant nedöver mot Makaroa river och strax uppströms där Blue river rinner ner i Makaroa river stannar vi vid en lägerplats med camping tillåtelse (mot avgift i en brevlåda) där vi sätter upp vårat tält i ett kylslaget landskap. Mt. Browster i bakgrunden 2323m över havet lyser helt vit av den glaciär som ligger på toppen. Vi gör i ordning lite pasta och lammkotletter innan vi går ner längs strömmen. Nere längs strömmen så bekantar vi oss med en nya art som inte var ett dugg rädd den heller nämligen en New Zeeland Tomtit ( har säkert ett annat namn nu men så står det i boken). Den hoppar i trädet ovanför oss och låter sig betittas utan problem, den är underbart vackert färgad på bröst och buk så där varmt gulröd i kontrast med svart huvud och haka. En annan art var lite skyggare men lika trevlig för det och det var den lilla Rifleman.
Vi vandrar vidare i blåsten och inser att det är omöjligt att se någon fisk i denna blåst plus att strömmen är bra stor dessutom. Vi kommer så ner till hängbron ovanför Blue river och där får Michael se en stor Regnbåge simmandes i djupet uppströms hängbron, uppskattningsvis väger den 3-4 kilo och är svårfiskad på dagen i och med att det rör sig en del folk längs leden just här. Även nere i Blue pool så ser vi flera stora "bågar" som väger 2-4 kilo.
På kvällen så gör vi ett försök att fiska på dessa "bågar" i skydd av mörkret, jag fiskar av höljan ovanför hängbron medan Michael fiskar nere i Blue pool. Jag får en liten öring på ca 4hg och mister en fluga på en större öring efter en kamp på fem minuter kanske. När Michael kommer tillbaks så säger han att han bommat en fisk i mothugget. På väg tillbaks till tältet så lyser hundratals lysmaskar upp stigen åt oss upp till bilen.
Som vanligt får man väl nu börja säga så bryter vi lägret efter frukosten och far vidare in till Wanaka där vi investerar i varsina vadarbyxor, Vattnet var bra kallt i Makaroa river men i övrigt sen så fiskade vi med superkalsonger, kortbyxor och sandaler. När dom var inköpta så tog vi oss in på ett fik där vi beställde en varsin stor bakad potatis med en god röra till. När vi sitter där och dricker vårat kaffe så slår sig nästa endemiska fågelart ner på uteserveringen nämligen Black-billed Gull inte speciellt populärt gjort av den för den blir genast ivägkörd där i från.
Vi fortsätter sen vidare ner till Kawarau bridge där det hoppas bungyjump för fullt när vi kommer. Vi stannar och tittar på ett par hopp innan vi drar vidare ner till äventyrs stan Queenstown där vi snurrar en del för att leta någonting som jag har glömt vad det var ( jag skriver nämligen detta 4 år senare ur minnet och med hjälp av videofilmen som togs då.) I sjön vid Queenstown så ser vi en del sjöfågel och kan addera Grey Duck Paradise Shelduck och Little Shag till listan.
Men vi fortsätter sen vidare ner mot dagens slutmål som är Mataura river som ligger mellan Queenstown och Lumsden. Vi kollar flera fina ställen innan vi hittar den perfekta platsen för tältning nämligen en gräsplätt vid en gammal träbro som går över strömmen. När vi sätter upp tältet så kommer en White-faced heron flygandes längs strömmen och efter den en mörk fas av den svårt hotade New Zeeland Falcon.
När sen lägret är på plats så tar vi flugspöna och vandrar uppströms (enbart uppströmsfiske är att rekommendera då fisken är skygg och vattnet kristallklart i dom flesta vatten). Runt träbron vakar flera fina öringar men dom får vänta tills lite senare på dagen, så vi fortsätter upp över den vackra dalgången där Australasian harrier (från och med nu skriver jag Kärrhöken) seglar längs bergssidorna. Vinden är lite besvärlig att kasta i eftersom det är fiske på fisk som vi ser äta som gäller, så är inte kastet 100% så har du skrämt fisken efter första kastet. Vi ser ett antal fina fiskar men får dom inte att ta, en av dom står i lite starkare ström så den gick att fiska på lite längre utan att den blev skrämd.
När vi sen kommer ner till lägret igen efter någon timme så har det börjat skymma, så vi sprider på oss och Michael vandrar ett par hundra meter längre ned medan jag tar och fiskar runt den gamla träbron. Jag fiskar med en liten grön torrfluga i storlek 16 som heter Humpy, flera mindre öringar landas och sätts tillbaks med varsam hand och när det är helt mörkt ute så hör jag plasket och gör ett mothugg, fast fisk jag låter den gå sig trött innan jag landar en vacker gulöring som jag tar upp till frukost i morgon, den väger 1.1 kilo och är smällfet av insekter i magen. Hänger den under bron och väntar in Michael som kommer strax efter. Han har haft det lika bra som jag, han släppte tillbaks en öring på 1.2 kilo och en halvkilos "båge". Under skymningen så flög det över en Morepork (uggla).
Dagen börjar med öringfrukost från gårdagens lyckade kvällsfiske och när vi sen har plockat undan disken så stannar det en lokal fiskeguide med sin klient och frågar var vi ska börja vårat fiske. Man har en oskriven lag på Nya Zeeland att lämna ca 3 kilometer strömsträcka mellan varje fiskare (det skulle vara något för Sverige det). Vi säger att vi ska upp till nästa bro så det är okej att ni börjar här om ni vill.
Som sagt så tar vi bilen upp till nästa vägbro och när vi kliver ur bilen så sitter det ett litet gäng tättingar runt en buske jag tar fram kikaren och granskar dom och sen en snabb titt i boken och kan addera den endemiska Grey Warbler "Gerygone igata" ( heter något annat men inte i boken) och den fina Silver eye.
Vandringen uppöver startar och snart får vi se fisk i strömmen, troligen Regnbåge i och med att det var ett litet stim av dom, så jag provar ett kast på en av dom och blir helt överrumplad när en helt annan fisk tar flugan så givetvis så bommar jag den fisken. Vi fortsätter vandringen, vädret har återigen gått från klarblå himmel och blåst till klarblåhimmel och kav lugnt, temperaturen ligger kring 23 grader.
Efter ca kilometern så har vi sett mängder av fisk men vi har kammat helt noll och vi tar en lite rast under ett träd för skuggans skull. När vi sitter där så ser vi en liten vessla i ett stenröse nära oss och falken som låg och kretsade i branten kom och satte sig i den torra rotvältan som vi hade bara tio-femton meter i från oss, häftigt att se denna vackra falk på detta avstånd, jag filmar och bara njuter av den i säkert tio minuter innan den tar till vingarna igen och beger sig till branten igen och den andra falken.
Det vakar på det stora lugnpartiet som ligger ovanför fika platsen men att fiska på vandrande fisk i detta vatten är meningslöst. Vi vandrar tillbaks till bilen och återvänder till lägret för invänta kvällsfisket.
Kvällsfisket gick trögare för mig i dag och jag ger upp när mörkret lägger sig över dalen, Michael hade tappat en stor öring strax innan håvning och uppskattade den till 1-2 kilo.
Dagarna går och nu har vi den 14/2. Vi har avklarat den första veckan på Nya Zeeland och det är skönt att veta att vi har precis en månad till på denna ö. Frukosten avnjuts vid åtta tiden för att sen bryta lägret för vidare äventyr på ön. När vi har några mil kvar ner till Te Anau så ser vi ett litet viltvatten som måste kollas upp. Så vi parkerar bilen (WW polo om jag inte minns fel) lite snyggt och vandrar längs vägen bort till vattnet och börjar spana över dom två små dammarna.
Dom vanligaste arterna var Pied Stilt och Masked plover ( heter Spur-winged plover i boken) men en liten vadare utmärker sig som Michael hittar och det är en Endemisk Banded Dotterel i vinterdräkt, låter kanske konstigt men om vi omvandlar feb till svensk sommar så är vi inne i aug. Några andra arter var Paradise shelduck och Magpie och jagandes över fälten en Kärrhök.
Vi fortsätter sen in till Te Anau och parkerar bilen för att gå runt lite i den trevliga byn. Vi besöker ett webcafè där Michael sänder lite mail hem till Sverige. Går även ner till stranden där det ligger några Endemiska New Zealand scaup och Grey duck men även Storskarv hittas.
Ett besök på turistbyrån för att boka kajaker för fem dagar görs men den firma som hon har kontakt med har fullt så hon hänvisar oss till en liten firma som ligger på en liten gata inne i byn. Vi traskar dit och träffar en jätte trevlig man som heter Kevin Beaumont och driver Kiwi Reel & Rifle. Han bokar in oss för fem dagar från Lördag morgon och hoppas att vädret tillåter paddling över Lake Te Anau. Vi bestämmer att vi ska träffas på fredagskvällen vid 17 för att gå igenom en del säkerhetsdetaljer och sen tackar vi för att vi fick hyra av han och vandrar åter till huvudgatan.
Vi tar in på en trevlig restaurant och beställer in varsin fårkotlett med en öl till det. Vi kör sen vidare mot Eglington river där vi letar upp en bra tältplats längs strömmen. Det är sent på dagen och vi sätter upp tältet fort för att sen gå uppströms en bit. Vattnet är så där klart som man har väntat sig att vattnen på ön ska vara och botten består av smågrus och några enstaka större stenar, vid en stor rotvälta som ligger i strömmen så står det en stor öring som vi provar att fiska på men utan resultat. Nu är det så pass mörkt så vi traskar ner till tältet och sovsäcken igen.
En morgon gryr på Nya Zeeland, vädret är nu helt annat än vad som varit tidigare. Det regnar och blåser kraftigt. Vi tar frukosten inne i tältet för första gången. Flera flockar med tättingar visar sig runt lägerplatsen och i utkanten på öppningen så ser jag ett antal Rifleman, annars var det mycket Gråsiska i området. Sen tar vi bilen ner till mynningen av Eglington river där den rinner ut i Lake Te Anau. Det regnar allt mer så regnstället åker på och vi vandrar ner längs den enorma sandstrand som finns.
Nu börjar himmelen att öppna sig allt mer och vi står i mynningen och kastar på enstaka fiskar som är uppe och visar sig i ytan. Mickael fiskar med en del streamers och jag fiskar som vanligt bara torrfluga, jag har en streaking caddis på och fiskar av strömkanten mellan sjön och strömmen i ett nu hällregn som bara ökar i styrka plus att vinden inte vill vara sämre. Jag börjar misströsta då en fisk helt plötsligt är upp och tar min fluga och jag gör ett mothugg, fast fisk precis när Michael kommer med en persika. Jag landar efter ett tag en blank Regnbåge på strax under kilot som vi tar upp till middag i kväll. När jag rensar fisken så tar det inte många minuter innan en Black-backed Gull kommer och tar för sig av resterna.
Vi bryter upp och far ner till Te Anau för att handla T-sprit bla. Mellan Te Anau down och Te Anau så har vi en stor flock med New Zealand scaup. När vi sen åker tillbaks så provar vi mynningen ytterligare ett tag men ingenting visar sig vid ytan så vi tar bilen den dryga mil upp till tältet igen. Vädret har återigen slagit om nu är det en underbar stjärnhimmel som gör oss sällskap då vi sitter och myser framför brasan och bara njuter av att finnas till.
Vad säger man om vädret här i Fjordland jo ombytligt, när vi gick och lade oss så var det stjärnklart senare under natten så har det hällregnat hela tiden och nu när klockan är åtta på morgonen så börjar det att spricka upp och det ser ut att bli en fin dag. Frukost i det gröna i dag och det sjunger Bellbird runt omkring oss, även dom små Rifleman hörs och ses korta stunder då dom verkar ha ungefär samma vanor som Gärdsmygen hemma i Sverige.
Trots regnet så är vattnet fortfarande kristallklart hur det nu kan gå till när det kanske har kommit 80-100 mm regn det senaste dygnet. Vi börjar att sakta gå uppöver och spana efter fisk, vi hinner nog inte mer än 50 meter då vi ser första fisken. En stor öring står still på botten mitt i strömmen och Michael får prova den först, jag står snett framför honom för att se om fisken tar så jag kan ge besked om mothugg eller inte. När jag står där så upptäcker jag ytterligare en stor öring som står tjugo meter ovanför den andra fisken, så när Michael skrämde den första fisken i första kastet så var det min tur att få prova den övre av dom.
Det ser inte ut som om fisken äter någonting men ibland så ser jag små sidoförflyttningar på den så någonting äter den. det konstiga var att jag inte skrämde fiske trots att jag kastade 4-6 kast. Jag böt fluga till en förtyngd haröre nymf storlek 10 och se där nog tog den allt, Jag gör ett mothugg och nu bar det i väg uppströms för fisken. Den har redan bestämt vem av oss som ska vinna denna fajt så den tar riktning mot ett omkullfallet träd en 50 meter uppströms och går fast, jag vadar över och tar mig fram till trädet men kan där konstatera att den har fått friheten åter. Vikt på den fisken var 2 kg +. det var bara att lyfta på hatten och tacka för visat intresse.
Vi fortsätter uppströms men kommer bara knappt 50 meter innan nästa fisk ses, då den står mellan tre stora träd som ligger i vattnet så är det uppenbart att den ska man inte fiska på. Men Michael provar sin envishet och blir av med ett antal flugor bland bråtet innan även han ger upp. Uppe vid rotvältan där vi såg fisk i går så satt det i dag en Little shag som jag filmade och tog ett par bilder på.
Sen fick vi gå ganska långt innan vi såg nästa fisk men vilken fisk sen!! den stod på ett klasiskt ställe för stor fisk nämligen i ett bakvatten i en djup grop. Michael går runt och ut på den grus ö som finns, medan jag ligger på berget ovanför fisken som troligen väger över 4 kilo. Jag säger till Michael när han kan kasta för han ser den inte från ön. Vid ett tillfälle så tar fisken men Michael är för sen med mothugget och fisken tar till flykten till hårdströmmen.
Men vi traskar vidare i detta paradis och när vi rundar nästa krök på ån så stannar man av bara farten: kan någonting vara så underbart vackert. Framför oss har vi en glänta i regnskogen och mitt i den så rinner denna vackra ström som just här består av sandbotten med visst grus inslag, längst ner i poolen så ligger det ett träd som delar strömmen mitt i tu. Sen gör det ju ingenting att poolen innehåller mycket stor fisk och skogen bakom oss lever med alla fågelläten som hörs ( New Zealand Robin, Rifleman, Bellbird, Taltrast, Stare, Koltrast, Bofink och New Zealand Pigeon.)
Vi vandrar upp till strandbanken och sätter oss och bara njuter ett tag av detta skådespel, men sen tar Michael spöt och vadar över på andra sidan för att prova den som står där. Han lägger flugan ( en torr humpy) klockrent så att fisken inte tvekar en sekund på om han ska ta eller inte, perfekt mothugg och fisken vill bestämma utgången även är så den tar sig nedströms mot det träd som ligger där. Michael håller i mot så mycket han kan och tillslut så brister tafsen och fisken är fri igen, denna fisk vägde uppskattningsvis 2kg+ även den och det börjar gå troll i detta.
Vi tar nu en behövlig rast för att lugna nerverna och njuta lite mer av tillvaron. När vi sitter där så landar det en New Zealand Robin framför oss och börjar hoppa runt mellan våra ben, den till och med sätter sig på mina utsträckta ben när den är runt oss. Här får kameran jobba en del men närgränsen på teleobjektivet ligger på 1.2 meter så det var svårt att hålla fågeln på det avståndet. Sen fortsätter vi att fiska i poolen som är ca 200 meter lång och den innehöll hela fem stora fiskar som vägde mellan 2-5 kg, alltså ingen småfisk att tala om precis. Men tyvärr så hade vi inte mer tid att stanna kvar i dag för vi skulle ju träffa Kevin nere i Te Anau klockan 17 i eftermiddag.
Men när vi kommer ner till Kevin Beaumont och hans trädgård så visar det sig att han hade dubbelbokat dessa dagar, så han frågar oss om det går bra från måndag i stället. Visst säger vi, vi ska ju stanna ett tag till runt Fjordland så det går bra. Han visar oss lite grunder i paddlingen och även hur man tar sig ur den om man råkar välta. Kan vara bra att veta då man inte har suttigt i en kajak förr.
När vi ändå var i byn så passade vi på att handla lite grann bland annat så köpte vi en campinglykta att ha i lägret då det är becksvart ute efter mörkrets inbrott. Sen tog vi oss en matbit på samma ställe som vi åt på sist. Sen tar vi oss tillbaks till drömmarnas dal nämligen Eglington Wally. Vi stannar till vid Mirror Lake som är en avsnörd lagun i Eglington river. Det ligger två stycken Grey duck och några Paradise shelduck i lagunen som även innehöll en hel del fisk som vakade. vi kör vidare upp till lägerplatsen men nu står det en husbil där så vi kör vidare ca 50 meter till nästa fina lägerområde. Sätter oss med den nya lampan och bara njuter av tillvaron efter det att tältet är uppsatt och klart och det passerar en Kanada gås på väg nedströms, går sen och lägger oss vid 23 tiden och det hör fågelsång i skogen trotts att det är mörkt ute.
Natten har varit som vanligt här i Fjordland nämligen omväxlande, började stjärnklart och slutade i strilande regn som det fortfarande gör när vi traskar ut ur tältet vid 8.30 tiden, men det slutar snart och börjar spricka upp till en ny vacker dag på ön. En New Zealand Falcon kommer och jagar den stora Gråsiskeflock som håller till i våran glänta innan vi vandrar upp till våran drömpool för ännu en dags fiske.
På plats vid poolen så sitter jag en stund och tittar på omgivningen medan Michael börjar fiska lite smått eller rättare sagt han går runt och tittar på dom stora fiskar som just nu inte är aktiva. fram till lunchen så hade vi sett 4-5 fiskar som vägde mellan 2-4 kilo men väldigt få vak och man fiskar inte på sådana fiskar här på Nya Zealand. Efter lunchen så började det komma lite Gul forsslända som togs av fisken och även stora gräshoppor sågs tas av dessa monster till fiskar men inte våra flugor inte.
Vi vänder tillbaks mot lägret och provar återigen den monster öring som står i bakvattnet lite längre nedströms. men när Michael kastar så missar han mothugget och den försvinner ut i strömmen.
Efter maten så drar vi ner till Mirror Lake för lite "sjöfiske" och lite skådning. Där ligger även i dag dom två Grey duck och några Paradise Shelduck och dom har sällskap av några New Zealand Scaup och ett par Little Shag. Mickael kastar på dom vak han ser men det är svårkastat med tanke på alla buskar och träd som hindrar bakkastet. Men tillslut så får han hugg och kampen blir lång och segdragen. Vi hinner få åskådare i form av två Tyska turister som stannar ända tills Michael landar, väger och släpper tillbaks fisken till deras stora förvåning. Fisken visar sig väga 2.1 kilo så det var den största landade fisken så här långt på resan.
Han hinner även kroka fisk nummer två i dammen men den går fast i vegetationen så den går lös och vägde säkert två kilo den med. nu tar vi oss upp till bilen i mörkret och far upp till tältplatsen dit vi kommer och knappt känner igen oss. För nu har det blivit rena campingen med säkert 15 tält på en liten yta och jag hör att det är ett ungt sällskap som vi fått, troligen ett läger. går och lägger oss runt 22 tiden.
Ännu en morgon gryr vid Deer flat i Eglington Wally och vi gör i ordning frukost som vanligt. Tält sällskapet från sent i natt drog tidigt i morse, jag hörde att dom skulle vandra längs Milford track, den mest berömda leden här på Nya Zealand. vi där i mot ska vandra upp till våran favorit hölja 1 kilometer uppströms tältet för att prova dom stora Regnbågar som vi har sett dom senaste dagarna.
Fågellivet är som vanligt för dom senaste dagarna dvs falken finns kvar i området och Bellbird, NZ Robin, NZ Tomtit och Fantail ses med många individer som inte är ett dugg skygga för oss. Uppe vid rotvältan sitter även idag två Little Shag och några Paradise Shelduck ses längs strömmen.
När vi sen kommer upp till våran pool så vakar det en del i nedre delen av området, så vi turas om att prova på dom utan att få någon att ta. På hela dagen så har jag tre hugg men lyckas inte kroka någon av dessa tyvärr. Michael har i stort sett samma resultat så när klockan närmar sig 18 tiden så bryter i lägret och beger oss ner till Te Anau för att handla proviant för våran kajak tur som startar i morgon.
För första gången så tar vi in på en camping där vi inackorderar oss i en stuga för ca 20 dollar och går sen för att duscha av oss lite resdamm från veckan som varit.
Sen tar vi in på en ny restaurant som heter Mouse bar och ligger nära campen, på väggen hänger en stor Älgtroffè med kanske 25-30 taggar. Det visar sig att för ca 70 år sen hade dom satt ut älg nere i Fjordland och den senaste observationen var för ca 40 år sen. Stackars älgar för det kan inte ha varit lätt med alla dessa sandflugor som finns i området. Det strulade till sig på baren och när Michaels mat kom så fick inte jag någon mat, så det var bara att börja om från början igen med att beställa den mat som jag ville ha, trodde jag för en halvtimme senare så kommer dom ut och säger att maten var slut, öhh hur kan den vara slut när det sitter ca 50 pers i salongen som äter för fullt. Vad jag sen fick att äta minns jag inte men vi kom inte där i från förén klockan 23.00 och vi som ska upp klockan 06.00 i morgon.
Vi vaknar upp i stugan när klockan ringer och packar bilen för att sen äta en frukost i stugan. Vi har bestämt träff med Kevin Beaumont klockan 8 uppe vid Te Anau down där vi ska starta våran paddeltur. Vädret visar sig vara på våran sidan nu på morgonen annat var det i går då det blåste hårt på kvällen som höll på att sätta stopp för paddling på Lake Te Anau, då hade vi fått ta till nöd planen och paddla på Lake Manapouri i stället. Men som sagt nu låg sjön helt spegelblank när vi kom upp till Te Anau down och mötte upp med Kevin.
Kevins hemsida och adress är som följer:
Kiwi Reel & Rifle
25 Cleddau street
Te Anau
New Zealand
telefon 64-3-2499071
Mail: kiwi_reel_rifle@yahoo.com
Det tar ca en timme för oss att packa kajakerna fulla med våra prylar i dom vattentäta säckar för att sen stuva ner dom i dom två fack som finns i varje kajak. Kikaren, kartan och flugspöt har jag satt fast i dom spännband som finns precis framför sittbrunnen. Så bär det då av ut på den gigantiska sjö som Lake Te Anau är, Kevin sa att ni måste vara över själva flaket före klockan 11 då det brukar blåsa upp. Han lycka oss god tur och vi paddlade ut i viken som omgärdar Te Anau down. Det ligger ett gäng NZ Scaup i viken och några Little Shag och Storskarv flyger förbi. Två timmar senare så har vi passerat flaket och landstiger på Douptful Island efter ca en mils paddling. Vi tar en rejäl lunch och rätar ut vårar trötta ryggar och bekantar oss med dom första ettriga Sandflugorna, här var dom inte så många men dom kändes likväl. Efter rasten så tar vi oss i kajakerna igen för att nu paddla in i Middle fjord, halvvägs in i fjorden så ser vi en ström komma ner i en dalgång. vi paddlar fram till mynningen och jag ser två stora Öringar simma längs botten vi utloppet.
Vi paddlar in och går i land för att se hur strömmen ser ut, ca 100 meter uppströms så står en öring i den grunda strömmen men vi fiskade inte på den och kunde konstatera att vi kommer nog få det jobbigt här på västsidan med dessa små Devils. Vi far återigen ut på sjön och efter ytterligare tre timmar så rundar vi knäet på fjorden och paddlar in i den södra tarmen på den mellersta fjorden i sjön. Vädret är fortfarande helt vindstilla så det är inga problem så långt i alla fall. Efter en evighet (tre timmar till) så når vi då längst in i fjorden där stugan ska ligga.
Det tar inte lång tid för mig att hitta stugan en bit upp i skogen men när vi kommer in så luktar det unket och det finns lite håll i golvet lite varstans. Vi beslutar oss för att fortsätta till själva strömmen Doon river och ta fram tältet i stället. Så än en gång i kajakerna och paddla den korta bit upp till Doon där vi ser flera stora fiskar simma in i strömmen. Vi landstiger och möts av kanske 100 000 tusen sandflugor som gärna tar sig en matbit av oss, hjälp vi flyr in i det myggtält som vi har lånat av Kevin och kan andas ut för en kort stund. Vad göra hmm här kan vi inte tälta så vi föredrar nog den unkna stugan i stället. Tjugo minuter senare så har vi då installerat oss i den samma och fått det ganska hemtrevligt i alla fall. Vi går och lägger oss vid 23 tiden efter en riktigt tuff dag på sjön.
I dag hade vi sovmorgon för natten har inte varit så kul, dom bett vi fick i går kväll har kliat så in i norden, så ni som klagar på våra mygg och knott vet inte vad sandflugorna kan åstadkomma.
Efter frukosten så beväpnar vi oss med Beckolja, Djungelolja och klär oss i vadarbyxor och över det så tar vi regnjackan trotts strålade sol. På huvudet så sätter Michael på sig sin "rånarluva" och händerna täcker vi med ett par strumpor, så nu ska sandflugorna inte få sista ordet. Paddlar den korta biten upp till Doon river och landstiger ca 150 meter ovanför mynningen på en grusbank. Vi greppar spöna och vandrar i vattnet uppöver, men det är djupare än man tror och på flera ställen så kommer vi inte över för djupets skull. Vi ser att det inte går att gå efter strömmens norra kant så vi går ner till kajakerna igen för att ta oss över strömmen där nere. Nu kan vi börja söka fisk i den klaraste ström jag någonsin har sett, vattnet ser ut at vara grönt så klart är det.
Vi ser en fisk stå på botten bara 100 meter ifrån våra kajaker och Michael provar den utan att den visar något intresse för flugorna som han presenterar. Men skygg nej det var han inte, för den stod kvar där den stod tills vi gick vidare efter en halvtimme eller så. Jag hör mycket fågelsång i den täta skogen och kan urskilja Bellbird, Fantail, NZ Tomtit och Rifleman säkerligen hörs även någon annan art tex Brown Creeper och Long-tailed cuckoo men det får jag aldrig veta för jag såg ingen av dessa arter. Nu kommer vi upp till en hölja som får en att tappa hakan: kan någonting vara så vackert ute i naturen, höljan badar i sol och vattnet är grönt och längst upp i höljan står en stor öring och äter.
Nu är det min tur att få lägga ut flugan framför ännu en öring i detta underbara vatten, jag har en torrfluga på men den visar inte något intresse för den så jag byter till en svart bäcksländenymf i storlek 10 och i tredje kastet så kommer den och tar flugan och jag gör ett mothugg, fast fisk igen, nu tar fisken första steget och det bär i väg ner mot ett gäng stockar som ligger i höljan. Jag försöker hålla den så hårt jag vågar utan att riskera att tafsen brister men jag lyckas inte med det och fisken går fri och den vägde någonstans mellan 1.5-2 kilo som nästan alla fiskar som vi tappade under resan vägde.
Men man får inte ge upp så där lätt så vi fortsätter sakta uppöver strömmen. Vi hinner inte gå så långt innan vi finner nästa fisk som Michael provar på. Den är fram och tittar på flugan en svart bäcksländenymf men tar inte, då byter han till en större grönbrun Bäcksländenymf och då small den på utan att tveka, men Michael bommar i mothugget.
Vandringen fortsätter och när vi har gått ca 500 meter till så kommer vi fram till ett större fall med en ö som finns i höljan nedanför. Vi går ut på ön och bestämmer oss för att ta lunch på denna ö. men vi hinner se en öring stå i kanten på forsen intill en sjunken stock så Michael lägger ut flugan och öringen tar klockrent med ett bra mothugg denna gång. Öringen är oerhört stark och ser ut att vinna även denna kamp när den bestämmer sig för att dra nedströms. Då tar jag och ställer mig i vägen för den med håven i högsta hugg och snart ligger en vacker gulöring i håven, vi tar upp den för att ha till middag senare i kväll och den väger 1.8 kilo smällfet fisk.
Värmen är tryckande men vi kan inte ta av oss kläderna för dessa elaka sandflugor så vi sätter oss i strömmen när vi fikar och äter lunchen. Vi fortsätter sen upp ovanför fallet och kommer till flera fina djupa höljor och fiskar på flera av dessa vackra öringar utan at få dom att ta. När vi kommer fram till nästa större fors så vänder vi tillbaks mot kajakerna för klockan börjar bli mycket. Vi vill inte gå i denna terräng i mörkret för att riskera ett benbrott eller så.
Väl tillbaks vid stugan så är vi helt slut efter dagens värme och får snart besök av ett gäng fiskare som är ute på sjön för att trolla efter storfisk. Men dom far snart ut på sjön igen och tystnaden lägrar sig igen.
Det har börjat att blåsa ute på sjön så det kanske är väderomslag på gång. Vi kokar potatis och steker öringen som smakar juveligt och strax innan läggdax så dricker vi det obligatoriska vildmarks kaffet.
Michael hade varit uppe i natt och gjort någonting, så när vi vaknar vid 9 tiden så är det fullt av sandflugor inne. Det visade sig att han hade flyttat den hink som vi ställt över ett hål i golvet för att sandflugorna inte skulle ta sig in.
Nu vankas det ytterligare en dag i detta paradis på jorden om det nu inte var för dessa små djävlar som biter som en häst sparkar. Paddlar upp genom Doons första pool och landstiger nedanför första forsen. Vi tar samma rutt som i går och går sakta fram tills vi hittar någon fisk som vi kan fiska på. När vi kommer upp till fallet där Michael tog sin fisk i går så tar vi en rast.
Vi fortsätter sen uppströms och går på norra sidan i dag när vi inte kommer längre på land så var vi tvungna att vada över, men det var på tok för djupt, hmm vad göra jo jag hittade ett stort träd som fallit över strömmen som vi kröp över på. man kan inte tro att det är så djupt när man ser vattnet, men om man tror att det är 80 cm så är det i verkligheten nästan 2 meter. Strax ovanför där vi gick över ses den första fisken och jag provar den och givetvis bommar jag mothugget, stön här har man flugfiskat i 18 år och känner sig som värsta nybörjaren i dessa vatten.
Vidare så strax uppströms vid fall nummer två så ser vi ytterligare två öringar och nu är det Michael tur att prova dom. Han har samma fluga på som i går och även denna tar flugan våldsamt och den krokar sig själv denna gång. Även denna fisk tar vi upp till kommande middag och storleken är den samma nämligen 1.8 kilo.
vandringen fortsätter och vi passerar flera fina höljor där vi ser fisk men dessa står så till att det inte går att fiska på dom. Kommer sen fram till en lång och djup hölja där vi stannar för matrast. och nedanför strandbrinken där vi sitter så simmar det en gigantisk öring längs botten och plockar någonting. jag provar den men den tar till flykten i stället. Efter att maten njutits och jag har hört på det bedövande fågellivet som även i dag bestod av Bellbird, Rifleman, Tomtit, Fantail och en NZ Falcon som ses längs branten ovanför oss, tar vi oss lite längre upp längs strömmen.
Vi kommer fram till fall nummer tre och där delar strömmen på sig och tar två vägar uppöver. Jag fiskar nedanför fallet medan Michael går uppströms. Jag fiskar mitt i vitskummet när jag ser en stor öring komma efter flugan men den tar inte. När Michael kommer tillbaks så väntar en lång promenad tillbaks till kajakerna som tar oss till stugan igen.
Vi var inte ensamma i stugan när vi kom tillbaks till den vi har nämligen fått besök av två par Nya Zeeländare som skulle bo i stugan ett antal nätter och jaga hjort som det fanns gott om i området, om man får tro alla spår vi sett.
Nu är stugan stor nog för att rymma alla oss men vi hade inte någon lust att ha massa sällskap under resan, så vi beslutade för att bryta i morgonbitti en dag tidigare och fiska i Snag Burn i morgon. Även i dag så står nystekt öring på menyn och det smakar lika bra idag som det gjorde i går. Sitter sen och pratar en del med Nya Zeeländarna ett tag innan vi kryper ner i sovsäckarna.
Klockan ringde i dag vid 06.00 och vi gick upp och äter frukost, när jag kliver ut från stugan så möts man av en sjungande Bellbird som sitter i närmste buske. när frukosten var klar och kajakerna packade var klockan 9.00 och dom morgontrötta NZ ländarna börjar vakna till. Tio minuter senare är vi ute på sjön igen för en skön paddling ner till Snag Burn tror vi.
Vi har väl kommit en kilometer ut på sjön när det kommer en vindpust från bergen bakom oss och sen brakar det lös ordentligt med vinden. Jag tappar fötterna från roderpedalen och paddla utan den är inte att rekommendera i hård vind så vi går i land på närmste ställe för att justera detta problem.
Ut igen på böljan den blå som nu har bytt skepnad ordentligt, nu blåser det rejält och det går riktiga gäss på sjön. Efter en timme när vi närmar oss knäet på fjorden så börjar man bli lite nervös av sig. Vågorna är nu så höga att när man är nere i en vågdal så ser jag inte Michael som paddlar tre meter ifrån mig i nästa vågdal.
Det blåser här från tre håll och kustlinjen vid knäet stupar över tretio meter rakt ner i fjorden så vågorna slår tillbaks med våldsam kraft så det blir nästan obehagligt. det gäller att ha tungan rätt i mun och ALLTID ha kajaken i vågornas riktning annars går det över styr, tro mig för detta gör jag inte om igen. När vi kommit runt knäet så har vi nu medvind ända ner till Snag Burn. Kommer ner till Snag Burn på rekordtid i medvinden utan några större problem, Michael höll på att råka ut för en vindby när han var uppe på en vågtopp men kastade sig i sidled och redde ut problemet. Måtte det sluta blåsa till i morgon för över flaket som är en mil stort går inte att paddla i denna vind som kanske håller 12-15 sekundmeter, rena havsfågelvädret mitt i en insjö.
Vi drar upp kajakerna långt på land och sätter sen upp tältet i mynningen på Snag Burn i lite lä bakom ett gäng träd som står mellan strömmen och blåstens riktning.